Effect of reperfusion on infarct size and cardiac function evaluated with MRI and echocardiography - MrSTEMI

Mechanical opening of the infarct related artery (primary PCI) in patients with ST-elevation myocardial infarction (STEMI) seems to produce better results than iv thrombolysis. Our hypothesis is that primary PCI saves myocardium, that the size of myocardial damage is best quantified with contrast-enhanced MR (CEMR), that salvaged myocardium translates into better cardiac function, and that the time to opening of the artery is directly related to the size of the infarct. We will attempt to study the effect of the delay between the start of symptoms and the opening of the infarct related artery. The infarct risk area will be estimated from echocardiography performed in the cath lab during initiation of treatmentand expressed in terms of wall motion score index, WMSI. The final damage will be assessed from a comprehensive MR study with late enhancement performed at 6 weeks post PCI.

• Staff:

Jan Engvall

• Former Staff:

• Project Description:
• Associated Co-workers
  Eva Swahn, professor i kardiologi
  Magnus Janzon, överläkare
  Tim Tödt, interventionist, doktorand
  Elisabeth Logander, forskningssköterska
  Margareta Hallgren, biomedicinsk analytiker
  Johan Kihlberg, rtg sköterska
  Tino Ebbers, forskarassistent
  Eva Maret, överläkare, doktorand
  Lene Rosendahl, överläkare, doktorand
  Peter Blomstrand, med dr
  P-G Björklund, forskningsingenjör
  




Akut hjärtinfarkt (ST-elevation Myocardial Infarction, STEMI) orsakas ofta av akut tilltäppning av hjärtats kranskärl. Läkemedelsbehandling användes tidigare för att lösa upp proppen. Ett nytt sätt är att mekaniskt öppna kärlet vid ett kateteringrepp (primär PCI).

Vår hypotes är att ett snabbt omhändertagande med kateteröppning av kranskärlet resulterar i en mindre hjärtmuskelskada. Ca 380 STEMI-patienter vårdas årligen i Östergötland. Vi beräknar att inkludera 100 av dessa.

Vid akut infarkt orsakar syrebrist i hjärtmuskeln försämrad väggrörlighet i vänster hjärtkammare, vilket kan värderas med ultraljudsundersökning. Detta område utgör ”risk-arean”, det område som maximalt kan infarktdrabbas i anslutning till det aktuella insjuknandet. Om blodflödet återupprättas inom en kort tid kan funktionen i hjärtmuskeln återkomma och infarkt åtminstone delvis undvikas.

Det område som drabbas av definitiv infarkt kan bäst uppskattas med hjälp av magnetkamera, MR. Efter injektion av MR-kontrast ses läckage in i ärrvävnaden och volymen av infarktärret beräknas i gram respektive som andel infarkt-ärr i relation till total hjärtmuskelvolym. För hjärtfunktionen är det också betydelsefullt hur stor andel av väggtjockleken som drabbats av infarkt.

MR-undersökningen av hjärtat utförs 6 v efter insjuknandet då den slutgiltiga infarktutbredningen kan fastställas.
I utvärderingen ställs infarktvolym mot tid mellan insjuknande och kärlets öppnande och vänster hjärtkammares funktion uttryckt som ejektionsfraktion.